Everything is hard.
I just want to be able to enjoy life like everyone else.
måndag 9 maj 2011
söndag 1 maj 2011
We didn't start the fire
När ångesten river och sliter och vägrar lämna en ifred.
Och man vill förstöra något, Slå, riva, slita, skära, skrika,
Förstöra för en själv.
Isolera sig ifrån världen, för ingen kommer ändå att sakna en, kommer någon ens märka att man inte finns där längre?
Och man vill förstöra allt runt omkring sig, allt man har byggt upp under alla åren, bara för att visa hur förstörd man är, för att visa folk hur dåligt man mår,
Slita och riva och slåss.
Förstöra.
Insidan och utsidan ska se likadana ut, de ska reflektera varandra.
Ni vet.
Men det gör de aldrig.
Och det finns ingen som kan hjälpa.
Så man sitter på köksgolvet och gråter i desperation.
Ett par slag här och där.
Lite skrik.
Massa tårar.
Ingenting fungerar, Ingenting gör det bättre,
Allt man kan göra är att vänta ut det.
Man vill bara att det ska sluta, och är rädd över vad man kommer göra, vad man kan göra.
Det är bara att köra fingrarna i halsen och gnida in salt i såren och hoppas att smärtan utanpå dämpar smärtan inuti.
Och man vill förstöra något, Slå, riva, slita, skära, skrika,
Förstöra för en själv.
Isolera sig ifrån världen, för ingen kommer ändå att sakna en, kommer någon ens märka att man inte finns där längre?
Och man vill förstöra allt runt omkring sig, allt man har byggt upp under alla åren, bara för att visa hur förstörd man är, för att visa folk hur dåligt man mår,
Slita och riva och slåss.
Förstöra.
Insidan och utsidan ska se likadana ut, de ska reflektera varandra.
Ni vet.
Men det gör de aldrig.
Och det finns ingen som kan hjälpa.
Så man sitter på köksgolvet och gråter i desperation.
Ett par slag här och där.
Lite skrik.
Massa tårar.
Ingenting fungerar, Ingenting gör det bättre,
Allt man kan göra är att vänta ut det.
Man vill bara att det ska sluta, och är rädd över vad man kommer göra, vad man kan göra.
Det är bara att köra fingrarna i halsen och gnida in salt i såren och hoppas att smärtan utanpå dämpar smärtan inuti.
fredag 29 april 2011
lördag 16 april 2011
torsdag 14 april 2011
I can't take it
Angst. Angst. Angst.
Been a little to much of it lately if you ask me.
And I can't shake this nausea.
I'm tired all the time, and so restless at the same time.
I want to sleep but I don't dare to.
Tomorrow I'm working somewhere new, so I've got anxiety because of that of course.
Mostly I just want to crawl under my bed and never ever crawl back out again, just lie there in the dark with the dust and cry cry cry cry.
Been a little to much of it lately if you ask me.
And I can't shake this nausea.
I'm tired all the time, and so restless at the same time.
I want to sleep but I don't dare to.
Tomorrow I'm working somewhere new, so I've got anxiety because of that of course.
Mostly I just want to crawl under my bed and never ever crawl back out again, just lie there in the dark with the dust and cry cry cry cry.
onsdag 13 april 2011
Comforting sounds
I think I have to much inside to know what to write. But then I also know that if I write I feel better.
Well hell.
I mostly just feel inadequate.
Right now I'm tired as hell but I'm afraid to go to bed, don't know why, but I am.
I guess I'll watch a disney movie and roll my thumbs.
Tomorrow I have to go grocery shopping.
Mweh.
söndag 27 mars 2011
Asleep on a train
Jag är helt jävla utmattad.
Fysiskt och psykiskt.
Båda hör ihop.
Hade jag varit frisk så hade jag nog orkat mera psykiskt också.
Men nej.
Nu har jag varit sjuk i vad som känns som en evighet och jag verkar inte bli friskare heller.
Jag jobba 4,5 h idag och blev helt jävla utmattad, vill typ aldrig jobba igen.
Vill mest bara lägga mig i sängen och aldrig någonsin gå upp igen, aldrig.
Och bara tanken på att jag måste på en anställningsintervju på tisdag gör mig helt knäsvag-hjärtat-i-magen-trött och jag vill bara dö.
Det kommer ta mig 80 min tur och retur för en intervju som säkert inte tar mer än 30 min max och sedan kommer jag ju ändå inte få något jävla jobb, so what's the fucking point liksom.
Och bemanningsenheten som jag är anställd på nu är typ as arga på mig eftersom jag glömt och uppdatera min tillgänglighet(eller otillgänglighet) typ tre gånger, och en gång som min chef glömde bort att göra det. Det är visst oacceptabelt, för att när man är helt febrig och utmattad och knappt kan andas och precis har gått och lagt sig och aldrig mer vill resa på sig och kommer på att man inte har tagit bort sin tillgänglighet för morgondagen, eller när man har panik ångesten i halsen och har tagit sömntablett för att kanske få sova bort den innan den hinner klösa sig fri så är det oacceptabelt att inte gå upp och logga in på datorn och logga in på två olika hemsidor för att fixa det!
Förlåt mig att jag finner det jävligt trivialt just i det ögonblicket.
Men ja, det är inte som om de bryr sig ett dugg om mig och jag bryr mig ju inte ett dugg om dom heller, men jag behöver ju ändå stå i deras goda sida eftersom jag behöver jobb, behöver pengar.
Mest vill jag nog bara ta mitt pick och pack och dra till Estland, till sommarstugan.
Det är liksom inte jag och staden, det är jag och naturen.
Men jag har ingen natur att välja på, där jag faktiskt kan bo och leva samtidigt, så Göteborg är liksom nästa valet på listan.
Det känns som om jag mest bara har gråtit de senaste dagarna, av olika anledningar, mest på grund utav sorgliga böcker, men annat också.
Jag är för trött.
Jag vill vara någonstans där jag slipper oroa mig för katterna, för pengarna, för jobb, för hälsa, för psyk, för livet.
Jag längtar efter sommar, ängar, gräs, sol, kramas, hästar, landet, naturen, livet.
Fysiskt och psykiskt.
Båda hör ihop.
Hade jag varit frisk så hade jag nog orkat mera psykiskt också.
Men nej.
Nu har jag varit sjuk i vad som känns som en evighet och jag verkar inte bli friskare heller.
Jag jobba 4,5 h idag och blev helt jävla utmattad, vill typ aldrig jobba igen.
Vill mest bara lägga mig i sängen och aldrig någonsin gå upp igen, aldrig.
Och bara tanken på att jag måste på en anställningsintervju på tisdag gör mig helt knäsvag-hjärtat-i-magen-trött och jag vill bara dö.
Det kommer ta mig 80 min tur och retur för en intervju som säkert inte tar mer än 30 min max och sedan kommer jag ju ändå inte få något jävla jobb, so what's the fucking point liksom.
Och bemanningsenheten som jag är anställd på nu är typ as arga på mig eftersom jag glömt och uppdatera min tillgänglighet(eller otillgänglighet) typ tre gånger, och en gång som min chef glömde bort att göra det. Det är visst oacceptabelt, för att när man är helt febrig och utmattad och knappt kan andas och precis har gått och lagt sig och aldrig mer vill resa på sig och kommer på att man inte har tagit bort sin tillgänglighet för morgondagen, eller när man har panik ångesten i halsen och har tagit sömntablett för att kanske få sova bort den innan den hinner klösa sig fri så är det oacceptabelt att inte gå upp och logga in på datorn och logga in på två olika hemsidor för att fixa det!
Förlåt mig att jag finner det jävligt trivialt just i det ögonblicket.
Men ja, det är inte som om de bryr sig ett dugg om mig och jag bryr mig ju inte ett dugg om dom heller, men jag behöver ju ändå stå i deras goda sida eftersom jag behöver jobb, behöver pengar.
Mest vill jag nog bara ta mitt pick och pack och dra till Estland, till sommarstugan.
Det är liksom inte jag och staden, det är jag och naturen.
Men jag har ingen natur att välja på, där jag faktiskt kan bo och leva samtidigt, så Göteborg är liksom nästa valet på listan.
Det känns som om jag mest bara har gråtit de senaste dagarna, av olika anledningar, mest på grund utav sorgliga böcker, men annat också.
Jag är för trött.
Jag vill vara någonstans där jag slipper oroa mig för katterna, för pengarna, för jobb, för hälsa, för psyk, för livet.
Jag längtar efter sommar, ängar, gräs, sol, kramas, hästar, landet, naturen, livet.
fredag 25 mars 2011
Gryningspyromanen
I don't really know what to say.
Or what to do.
I just now that I want to get away from here.
To get away from everything.
Att bara få vara någonstans där jag inte måste göra någonting.
Jag vill komma bort.
Gömma mig ifrån verkligenheten och helst aldrig igen komma fram.
But I can't
If I could I would just take a bag and go, now, right fucking now.
But I have my beloved cats, and tomorrow I'm helping out at Gbg hardcore fest and on Sunday I'm working and on Tuesday I have an interview and still after all that I'll still have my cats.
But maybe it can be fixed someway, if I still feel like this later on, I probably will.
Or what to do.
I just now that I want to get away from here.
To get away from everything.
Att bara få vara någonstans där jag inte måste göra någonting.
Jag vill komma bort.
Gömma mig ifrån verkligenheten och helst aldrig igen komma fram.
But I can't
If I could I would just take a bag and go, now, right fucking now.
But I have my beloved cats, and tomorrow I'm helping out at Gbg hardcore fest and on Sunday I'm working and on Tuesday I have an interview and still after all that I'll still have my cats.
But maybe it can be fixed someway, if I still feel like this later on, I probably will.
söndag 20 mars 2011
fredag 11 mars 2011
Kärlekens alla färjor
Need to throw up, and it will be SUPER disgusting cause it was a pretty long time since I ate.
Damn damn damn damn.
It tasted awful,
But the worst thing was that it felt so damn good.
Damn damn damn damn.
It tasted awful,
But the worst thing was that it felt so damn good.
torsdag 10 mars 2011
tisdag 8 mars 2011
Bruises
Find a cure
find a cure for my life
Oh my god
oh you think I'm in control
Oh my god
oh you think it's all for fun
Find a cure
find a cure for my life
Put a price
put a price on my soul
Build a wall
Build a fortress around my heart
Oh my god
oh you think I'm in control
Oh my god
oh you think it's all for fun
find a cure for my life
Oh my god
oh you think I'm in control
Oh my god
oh you think it's all for fun
Find a cure
find a cure for my life
Put a price
put a price on my soul
Build a wall
Build a fortress around my heart
Oh my god
oh you think I'm in control
Oh my god
oh you think it's all for fun
Jag har gått för långt, kan inte sluta gå Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år För ljus att nå. Så djupa sår Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om Men jag vänder om, än en gång Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt Samma gamla visa, men vet inte vad det är förlåt Jag har gått så långt, nästan blivit van Historien upprepar sig och slutar alltid likadant Sidan som går vidare har någon redan rivit av Så jag griper tag i vita blad Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt Hade väl du aldrig kunnat genomskåda allt som skett Samma gamla visa, men vet inte vad det är förlåt
måndag 28 februari 2011
Like Suicide
I can't really figure this self hating thing out,
I mean, all these pictures just makes me stop and stare, I think I could stare at them forever and ever, that girl can't be me, it has to be someone else, someone beautiful,
Amazingly lovable exquisite beautiful.
How can that be?
All this self hatred, and some pictures just stun me.
Well my eyes is a favorite part of me, it's not like any of these pictures is in full figure.
But still, that girl in the pictures, that isn't me!
And I don't know who she is!
But I'd like to find out.
I mean, all these pictures just makes me stop and stare, I think I could stare at them forever and ever, that girl can't be me, it has to be someone else, someone beautiful,
Amazingly lovable exquisite beautiful.
How can that be?
All this self hatred, and some pictures just stun me.
Well my eyes is a favorite part of me, it's not like any of these pictures is in full figure.
But still, that girl in the pictures, that isn't me!
And I don't know who she is!
But I'd like to find out.
söndag 27 februari 2011
fredag 25 februari 2011
Like a star
Who will I be when I'm not throwing up?
Sure, I'm not doing it regularly anymore.
But still who will I be if I can't.
When I can't be the person I've been for so many years, when I no longer just can put my fingers down my throat and get away with some anxiety.
Can I be anyone else then the girl who put her fingers down her throat again and again, till her throat hurts, her body hurts, she has tears in her eyes and with vomit all over her right hand, which gets in her face when she continues to shove her fingers down her throat with out cleaning them off first, like she used to do when it's still was all new and a little bit disgusting.
Now it's more like breathing, just normal, more often than not I'm not even ashamed of it anymore.
And it scares me not to be able to do it anymore, not that I have to do it, but just to know I have the option.
Like when I was into cutting myself, maybe I didn't always had to do it, but I always had at least one razor on me at all times,
It was my safety net,
At least until I exchanged it with not eating/throwing up.
And sure, I can still hurt myself, it happens, but only when I have no other choice,
I know it sounds weird and crazy, but that hows it feels, it's either hurt your self or just die.
But with throwing up I don't have that kind of a relationship, I don't have to be on the edge, I just sometimes have to be a little to full after eating,
It's just so easy,
A little to easy.
I just need to drink two or three glasses of water and it almost comes out on it's own.
It's scary trying to change who you are, even if it's for the better,
To try and leave two of the biggest safety nets you've had our whole life, and trying to do so without any professional help.
It's a fight.
A new fight everyday, every time, always.
And I do fight, always,
But sometimes you just can't avoid giving in and it feels like you're home again, like you've gotten back a best friend you lost a few years ago, and you have to start all over again.
It was such a long time ago since I vomited, until now.
I think it's my friend Eating disorder who's testing me, to see if she still can manipulate me into doing what she wants, and of course that she can.
10 years of your life is hard trying to ignore.
But I guess I should be happy with my progress,
Happy that I almost never hurt myself or vomit anymore,
And Almost never is better than Always.
But it's still a long way to go.
Sure, I'm not doing it regularly anymore.
But still who will I be if I can't.
When I can't be the person I've been for so many years, when I no longer just can put my fingers down my throat and get away with some anxiety.
Can I be anyone else then the girl who put her fingers down her throat again and again, till her throat hurts, her body hurts, she has tears in her eyes and with vomit all over her right hand, which gets in her face when she continues to shove her fingers down her throat with out cleaning them off first, like she used to do when it's still was all new and a little bit disgusting.
Now it's more like breathing, just normal, more often than not I'm not even ashamed of it anymore.
And it scares me not to be able to do it anymore, not that I have to do it, but just to know I have the option.
Like when I was into cutting myself, maybe I didn't always had to do it, but I always had at least one razor on me at all times,
It was my safety net,
At least until I exchanged it with not eating/throwing up.
And sure, I can still hurt myself, it happens, but only when I have no other choice,
I know it sounds weird and crazy, but that hows it feels, it's either hurt your self or just die.
But with throwing up I don't have that kind of a relationship, I don't have to be on the edge, I just sometimes have to be a little to full after eating,
It's just so easy,
A little to easy.
I just need to drink two or three glasses of water and it almost comes out on it's own.
It's scary trying to change who you are, even if it's for the better,
To try and leave two of the biggest safety nets you've had our whole life, and trying to do so without any professional help.
It's a fight.
A new fight everyday, every time, always.
And I do fight, always,
But sometimes you just can't avoid giving in and it feels like you're home again, like you've gotten back a best friend you lost a few years ago, and you have to start all over again.
It was such a long time ago since I vomited, until now.
I think it's my friend Eating disorder who's testing me, to see if she still can manipulate me into doing what she wants, and of course that she can.
10 years of your life is hard trying to ignore.
But I guess I should be happy with my progress,
Happy that I almost never hurt myself or vomit anymore,
And Almost never is better than Always.
But it's still a long way to go.
Only girl in the world
I think that today will be a restless day, that I spend thinking to much.
I don't like it.
Tonight I'm working.
Time can't move fast enough until next Thursday.
onsdag 23 februari 2011
Firework
<3
My lovely beautiful Nhora!
I'm sad to say that today she's going away! ONWARD! And leaving me here all alone with my cats.
^^
Well.
I'll miss her!
But if I'm lucky she'll return around summer time!
YAY! \o/
Next Thursday I'm going away!!
YAY!
And won't come home until late on Monday.
It'll be AWESOME! <3
Oh I have to call DHL, and the AMS.
Bleh!
Cause I have a package for DHL, and the day I'm going away I'm suppose to be at AMS, hoho, so I'll have to call to check if I can come a day early or so.
Well well.
Life goes on for the better!
måndag 21 februari 2011
tisdag 15 februari 2011
Last Friday Night
I'll tell you flat out
It hurts so much to think of this
So from my thoughts I will exclude
The very thing that
I hate more than everything is
The way I'm powerless
To dictate my own moods
I've thrown away
So many things that could've been much more
When I go down
I go down hard
And I take everything I've learned
And teach myself some disregard
When I go down
It hurts to hit the bottom
And of the things that got me there
I think, if only I had fought them
If and when I can
Clear myself of this clouded mind
I'll watch myself settle down
Into a place where
Peace can search me out and find
That I'm so ready to be found
It hurts so much to think of this
So from my thoughts I will exclude
The very thing that
I hate more than everything is
The way I'm powerless
To dictate my own moods
I've thrown away
So many things that could've been much more
When I go down
I go down hard
And I take everything I've learned
And teach myself some disregard
When I go down
It hurts to hit the bottom
And of the things that got me there
I think, if only I had fought them
If and when I can
Clear myself of this clouded mind
I'll watch myself settle down
Into a place where
Peace can search me out and find
That I'm so ready to be found
Panic.
I want to cry.
I've gotten my big headphones out, put the music as high as you can get it, pressing the headphones to my ears, but it's still not high enough.
I don't know why, but it just hurts, hurts so bad.
But I guess I've been flying high for about seventeen days, you need to fall down some time right?!
A temporary set back, right?
I've been here enough times that I know I won't stay here forever, but I also know this is always where I end up, sooner or later.
I wonder what happened with my referral to a new psychologist/doctor/what fucking ever.
Haven't heard anything in a couple of weeks.
Well stuff like that always takes time, almost a year, been there done that.
It's not so bad this time.
Just restless, can't breathe, it hurts, crying, wanting to hit something, just need to cry it out, hit myself in the head lightly a couple of times and I'll be fine, if not I always have my sleeping pills, just need one and I'll sleep until tomorrow.
Just breathe and cry and give myself tinnitus.
It'll be awesome.
söndag 13 februari 2011
tisdag 8 februari 2011
Polaris
Woke up in the middle of the night because it was like a storm outside,
Then for like an hour I didn't dare to go back to sleep.
I ended up getting my headphones and started to listen to music and then there was no problem falling asleep again.
And even though it was like a blizzard last night, yes, rain and snow and bleh, it's the best weather in days right now!
The sun is shining and the sky is blue!
Tonight I'm working!
But only for four hours, on Thursday too,
And maybe I'll get to work 07.30-16.00 tomorrow.
Now in February I'm getting a lot of visitors!
This weekend,
Next weekend,
And the week after that,
Woop woop!
It will be awesome!
<3
Yep,
Working tomorrow!
So far this month I've only been working in one place, and thats were I'm working the rest of the week too.
It's my favorite place, it's where I work the most, so that I can get a somewhat routine going!
And tonight I get of work early so I can take the tram all the way home.
Nice!
I'll probably get done early to, so that I can go home like a half hour earlier.
That's what having a routine is all about!! Getting of early!Then for like an hour I didn't dare to go back to sleep.
I ended up getting my headphones and started to listen to music and then there was no problem falling asleep again.
And even though it was like a blizzard last night, yes, rain and snow and bleh, it's the best weather in days right now!
The sun is shining and the sky is blue!
Tonight I'm working!
But only for four hours, on Thursday too,
And maybe I'll get to work 07.30-16.00 tomorrow.
Now in February I'm getting a lot of visitors!
This weekend,
Next weekend,
And the week after that,
Woop woop!
It will be awesome!
<3
Yep,
Working tomorrow!
So far this month I've only been working in one place, and thats were I'm working the rest of the week too.
It's my favorite place, it's where I work the most, so that I can get a somewhat routine going!
And tonight I get of work early so I can take the tram all the way home.
Nice!
I'll probably get done early to, so that I can go home like a half hour earlier.
Hehe.
I really do feel like taking a bath or go out and basking in the sun,
Don't think it's so warm so you can bask in the sun just yet, but still, I want to.
And I'll guess I'll go into town a bit before I have to go for work, so that I can buy some stuff I need.
But we'll see.
I want summer now!
Or at least spring.
But it'll come soon enough!
torsdag 3 februari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)